Sedan jag var liten så har mamma och pappa alltid spelat musik för mig. Det har varit mycket Bruce Springsteen och jag glömmer aldrig när vi var på Ullevi den sommaren när jag var 13 år och fick se honom live för första gången. Det var born to run, i’m on fire och dancing in the dark. Det var sommarvärme, saxofonsolon och självaste Bruce Springsteen med en gitarr hägnades runt halsen.

Jag har alltid haft ett musikintresse. Jag älskar att sjunga och kan väl spela gubben noak på piano. Men där gick gränsen. Intresset fanns verkligen med kunskapsnivån var långt därifrån. Så fick jag när jag fyllde 15 år en övningsbok, ”lär dig spela gitarr” hette den. Men det hjälpte väl inte tänkte jag bittert, jag har ju ingen gitarr?

Men så gick det några minuter från det att jag suttit och bläddrat i övningsboken för att åtminstone verka lite glad för presenten tills pappa kliver in med ett stort paket i en märklig form. Egentligen inte så märklig form alls eftersom man tydligt såg att det var en väl inslagen gitarr och jag kunde inte dölja min lycka.

En dröm till verklighet

Jag slutade gå till fritidsgården efter skolan och sprang nu istället hem för att sätta mig på mitt rum och spela på min gitarr. Fingrarna var rödsprängda och jag hade till och med märken efter strängarna efter att ha försökt lära mig dem där riktigt svåra ackorden. Gitarren blev min bästa vän och den visade mig vägen vidare i livet. Jag började musikgymnasium och tog studenten med en bild på min dröm-gitarr i studenthatten.

Gitarren jag alltid drömt om köpte jag till slut den 26 juni 2012. Detta var dagen innan den största händelsen i mitt liv. Inte nog med att jag just köpt gitarren som jag alltid haft i sikte så stod jag senare den 27 juni några meter ifrån min musik-guru Bruce Springsteen för att kliva på scenen som förband.